Hej Droger,beroende heter jag!

Jag vänder upp och ner på dom flesta hem, river sönder alla familjeband, tar barnen ifrån er, och det är bara början. Jag kostar mycket mer än Diamanter, mer än Guld, och sorgen som följer mig är ett skådespel. Om du behöver mig, kom ih…åg att det är lätt att hitta mig, jag är överallt, runt om kring dig, jag finns i skolorna, och i alla föreningar, arbetsplatser mm.

Jag bor hos dom rika och dom fattiga med. Jag bor längre ner i gatan hos dig, och är kanske din granne! Min makt är övernaturlig. Prova, så ska du få se. Och OM du provar mig kommer du förmodligen aldrig att släppa mig. Prova mig EN gång, och jag kanske släpper dig, men provar du mig flera gånger, så är din själ förmodligen min. När jag styr dig, stjäl du och ljuger, du gör vad som helst bara du blir ”hög”. Kriminella saker kommer du också att göra, bara för att känna min närvaro, kommer att vara värt det när jag finns i dina armar. Du kommer att ljuga för din mor, stjäla ifrån dina anhöriga, med mera.
Och när du ser deras tårar, borde du känna sorg/smärta.

Men med MIG glömmer du!

Ditt samvete, Din uppfostran. Jag blir ditt samvete, jag kommer att lära dig min värld. Jag tar barn ifrån föräldrar, föräldrar ifrån barn. Jag kommer att få dig glömma din tro och skrämma iväg dina vänner. Jag kommer att ta allt ifrån dig , ditt vackra utseende, din stolthet, och jag kommer alltid att vara med dig, vid din sida alltid. Du kommer att ge mig allt, din familj, ditt hem, dina vänner, dina pengar, Du och jag blir ”ett” . Jag kommer att ta ifrån dig allt vad du har och när du inte har något kvar, kan du skatta dig lycklig om du har livet kvar. Om du hör röster skrika i ditt huvud då är det bara jag. Om du ser syner eller skakar okontrollerat ska du veta att det är bara jag som är hos dig. Jag vill bara att du ska veta att det är en gåva ifrån mig till dig, men sen är det för sent, du ser att du är underkastad mitt maktbegär, och vi kommer aldrig att skiljas, Du kommer att ångra att ha testat mig, dom flesta gör det, men nu är du min. Men kom ihåg. DU KOM TILL MIG inte jag till dig. Du visste vad skulle komma. Alla har sagt det , du har fått höra det åter och åter igen. Du hade/Har ett val Och du väljer/valde. Du hade kunnat sagt ”Nej tack” och gått därifrån, Men nu har du träffat mig, Vad ska du göra? Jag tar gärna din hand och leder dig till fördärvet, ger din familj massor av sorg,och kommer att hålla din hand ända ner i träsket.

Jag kan ge dig och din familj mer smärta/sorg än dom flesta av oss skulle klara av..

Ja.. som sagt, droger är ett helvete. Min pappa släpptes från anstalten i måndags & vi ska/skulle flytta från Göteborg med pappa, MEN Tyvärr så tog det inte länge innan han svek oss igen. Igår skulle han på ett möte & han lovade att han skulle komma hem efteråt men jag har inte sett han sen han gick. Mitt tålamod håller på att rinna ut! Är så trött på att hela tiden ställa upp för folk som egentligen inte bryr sig ett skit. Jag känner inte förtroende för någon längre. Inte ens min syster. Sen hon fick reda på att jag har PTSD så har hon slängt ut sig meningar som " Du kan inte skylla på din jävla PTSD hela tiden" "Ditt äckliga Posttraumatiska stressbarn.." osvosv...

Det är inte direkt roligt att höra det.. Sen att familjen säger att jag låser inne mig själv & inte säger vad jag tycker & tänker.. Det är ju inte så jävla konstigt egentligen? När allt jag säger används emot mig..

Helt ärligt så kan alla mina så kallade vänner & familj dra åt helvete, för det måste få ett slut. Jag är trött på att hela tiden rätta mig efter andra & ta deras behov före mina egna men nog med det tråkiga!
Jag har fått en hund? som är 9 veckor gammal. Jag gav hans namn efter min farfar Robert Bergqvist.
Robban är min första egna hund & ja den enda som jag känner att jag har ansvar för. Helt fantastikst hur en indevid kan påverka en, jag har inte haft den här känslan på så länge. Känslan av att älska & vårda. Visst det är lite jobbigt när han bitter i mina fingrar nu när jag skriver.. Men vad gör man inte för sina älskade djur.... Allmänt

Fakta om och även hur det är att leva med PTSD. Jag kommer sätta en " * " vid dom punkterna som stämmer på mig.
Något jag aldrig varit öppen med tidigare, men det är kanske dags att ge världen min bild av hur vardagen kan påverkas av att lida av detta helvete..
Det kanske också kan ge en förståelse till varför människor med PTSD agerar/reagerar som dem gör i olika situationer. Även en hjälp för att fler ska kunna bli uppmärksamma på hur människor i ens egen omgivning mår psykiskt, lite varningsklockor osv.


? Vad är PTSD? ?
PTSD är en ångeststörning som utlöses av trauman. Det kan vara av både lindrigt, kroniskt och komplex art. En del behöver ingen hjälp eller behandling alls och vet inte ens om att dem har PTSD, medan en del behöver åratal av stöd, terapi och medicinsk behandling.
Det som är bakomliggande för att kunna få denna diagnos är att man varit utsatt för något slags trauma. Antingen att man varit utsatt för något som inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av sin integritet. Exempel på sådana händelser följer:
? rån
?* misshandel (både fysisk & psykisk)
?* sexuella övergrepp
? naturkatastrofer
? tortyr
? krig
? svår förlossning
Det ska också märkas att symtomen ger störningar som påverkar personens vardag. Exempel på sådana störningar kan vara att arbete eller relationer påverkas.
Lider man av PTSD så återupplever man traumat med känslor av antingen vrede eller rädsla, och det är påminnande händelser, ljud och sinnesuttryck i omgivningen som triggar igång återupplevelsen.
Det är långt ifrån alla som varit utsatta för trauman som utvecklar PTSD, uppskattningsvis så är det ca 25% av de traumatiskt utsatta som utvecklar det.

Symtom
?* återupplever minnena genom flaschbacks eller mardrömmar (kan innebära både starka känslor och fysiska symtom som kallsvettningar, hjärtklappning och panikattacker)
?* man försöker undvika att påminnas om traumat (byter kanal/går ifrån tv:n om någon liknande händelse dyker upp), vilket kan leda till att man isolerar sig
?* ångest och en känsla av att man alltid måste vara beredd på om något händer (beredd på nya hot, liknande traumatiska händelser osv)

Andra aspeketer som kan tyda på att en person lider av PTSD:
?* Återkommande mardrömmar
?* Sömnsvårigheter, förlorad aptit
?* Ångest eller rädsla, särskilt i förhållande till saker som påminner om traumat
?* En upplevelse av att alltid vara på spänn och lättskrämd
?* Nedstämdhet, energilöshet
Minnesstörningar
?* En upplevelse av att ingenting kan bli som förut
?* Koncentrationssvårigheter
Svårigheter att fatta beslut, ambivalens eller ?tomhetskänslor?
?* Upplevelse av att inte existera, vara död, dra sig undan mänsklig kontakt
Spontana gråtattacker, alternativt raseriutbrott
?* Överbeskyddande tendenser, extrem oro för anhörigas mående.
?* Oförmåga att hantera vissa aspekter av traumat som aktiviteter, platser och personer
? Suicidförsök

Som ni märker så är det rätt mycket som påverkar min vardag.

?Behandling?
En utav de vanligaste behandlingsmetoderna för PTSD är KBT, Kognitiv beteendeterapi. I svårare fall kan medicinering bli nödvändig, då ges både antidepressiva medel, ångestdämpande och ibland även insomningstabletter. Även hjälp av nära & anhöriga kan vara till stor hjälp för en person med PTSD.

Att leva med PTSD
I största delen av mitt liv har jag levt med PTSD utan att veta om det, jag har/är riktigt känslokall oftast hela tiden. jag fick diagnosen först som 17 åring då jag hade svår ångest pga flera trauman under barndomen. Redan som 12-åring fick jag prova på insomningstabletter pga att jag inte faller in i djupsömn, min kropp är inställd på försvar dygnet runt och jag kan därför inte få någon "skönhetssömn". Men jag fick än mer mardrömmar av dessa tabletter och dem fungerade inte alls för mig. Jag är även sömngångare pga att min kropp inte har lärt sig att slappna av ordentligt.

Jag har idag PTSD och ångest emellanåt. Jag har jättesvårt att ta beslut, det kan handla om att välja var vi ska sitta på en restaurang/bio, vad vi ska äta för middag, vad vi ska göra på helgen osv. Sådana beslut ska vara enkla men är jättesvåra för mig eftersom jag inte litar på mitt egna omdöme. Jag har levt ett helt liv med att få äta upp mina beslut, det är mina beslut som gjort att jag utsatts för det jag varit med om.
Jag har en jäkligt dålig självkänsla trots att jag känner mig själv väldigt väl efter år av terapi. Att ta emot komplimanger är svårt eftersom jag under så många år fått höra att jag är värdelös, men det betyder inte att jag inte hör komplimangerna. Det betyder inte att jag inte behöver dessa komplimanger. För varje komplimang jag får, desto mer försöker jag ta in dem, desto mer försöker jag tro att dem är sanna. Ju mer personen, som ger mig en komplimang, betyder för mig desto svårare är det att ta till mig komplimangen pga att det är dem som stått mig nära som svikit.

Pga min PTSD så är jag den jag är. Så om ni har läst denna text så kanske ni har lite större förståelse till varför jag är trött och seg, ambivalent, förvirrad eller när jag fastnat i min egna värld. Pga min PTSD behöver jag lite paus från både omvärlden och mig själv ibland, detta är inte för att jag tycker illa om personerna i min omgivning, utan att det kan bli lite överväldigande ibland men alla känslor jag känner för folk och det som varit. Det är ibland som ett världskrig inuti min kropp!

Med de orden väljer jag att avsluta detta avsnitt i min blogg och jag hoppas att jag kan vara till hjälp för både er med PTSD och era anhöriga. Det finns hjälp att få och kom ihåg: Att våga be om hjälp är det starkaste man kan göra!!

Ni ska veta att ni alltid är välkomna med frågor och synpunkter och jag svarar mer än gärna på det jag kan!

Jag vill samtidigt säga tack till Linda som har skrivit riktigt fina kommentarer! Dina ord har verkligen påverkat mig & jag är väldigt tacksam för ditt stöd?

Att sakna dig är inte det svåraste jag gjort!
Att veta att du en gång var min är svårare..