Hejhej!
Nu har vi landat lite här hemma & det börjar gå bättre men det hände även något konstigt idag. Jag bestämde mig för att ta med mig min systers hund på en långpromenad & när vi hade varit ute en stund & gått så såg jag en fotbollsplan som var kol svart & som ni kanske inte vet så har jag alltid varit jätte rädd för mörkret då menar jag verkligen rädd, så då tänkte jag att; Vafan kan hända? Sen försökte jag att gå ut lite på planen, men kom inte så långt in men blev endå väldigt stolt över mig själv.. så kände jag för ett kort ögonblick att jag blev fruktansvärt GLAD! Men tyvärr så höll det inte i sig speciellt länge då jag började tänka på min saknade farfar & Minna. Då blev jag bara sjukt förbannad igen. Det känns så j*vla tråkigt att aldrig kunna få behålla glädjen..
Försöker träna på att ta emot komplimanger & att övervinna min räddslor men fan vad det är svårt! Det är alltid något som kommer ivägen, som om att något saknas? Helt ärligt så kan jag inte ens komma ihåg då jag var glad senast eller bara kände att jag älskade något! Det känns väldigt tomt för jag vill ju såklart kunna glädjas åt saker & även kunna gråta men det går verkligen inte.. allt jag känner är hat!

Menmen.. nog om det..
allt flytter på som det ska & jag fyllde även år i torsdags! & gick på VIP-Bio med min syster på mockingjay!
Den enda filmen jag verkligen känner något för! SÅ OTROLIGT BRA!
Den dagen var så uppskattad! Nu är jag på jakt efter en sån affish på hunger games men när dom kostar & jag inte har så mycket pengar så får la reklamen på bussarna vara lite ögongodis till pengarna kommer! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min kära älskade farfar... Nu har det gått 2 år sedan du somnade in, saknaden är så jobbig och det gör ont i hela kroppen av saknaden till dig. Vad jag önskar att du fanns här hos oss i stället, du hade alltid förmogan att göra en glad och det va...

     My heart sank. I couldn't move.  I couldn't think. and now that i've managed to at least move. all I can think about is one moment.  You and I shared years ago. over and over that same insignificant moment. Repeats in my head. ...

Ja, nu vet jag inte hur jag ska börja. Vad jag än skriver kommer det ju bara att låta som ett jävla gnäll. Men saken är den att jag under de senaste månaderna succesivt börjat tappa viljan att leva. Trodde det skulle vända, för det har det alltid gjo...

Nu är jag tillbaka igen..Det är helt sjukt hur fort tiden går, men ändå så långsamt..Jag har börjat få funderingar på om man kanske skulle söka eget snart, kan inte bo kvar här då jag inte mår bra av det. Allt detta tjat om att saker ska vara si&så e...

Folk som sitter och har näsan i sin mobil och svarar på saker som står på facebook, eller svarar på sms eller något annan social media. Jag stör mig faktiskt på att mitt i ett samtal så tar personen upp sin mobil och börjar svara på något som de sk...