Ja, nu vet jag inte hur jag ska börja. Vad jag än skriver kommer det ju bara att låta som ett jävla gnäll. Men saken är den att jag under de senaste månaderna succesivt börjat tappa viljan att leva. Trodde det skulle vända, för det har det alltid gjort tidigare, men nu är jag djupare än jag någonsin varit, och det känns inte som att det finns nån vändpunkt inom synhåll. Dock är jag inte självmordsbenägen, och kommer förmodligen aldrig att hamna i en situation där jag allvarligt överväger att ta livet av mig, och det av respekt för mina djur. Jag vill helt enkelt inte utsätta dem för det som jag vet att det innebär; att mista någon närstående. Dock skulle jag förmodligen välkomna om jorden skulle krocka med nåt stort och hårt så att det bara blev smulor av allting.

Jag har totalt tappat styrseln på de dagliga rutinerna; övervåningen ser ut som ett slagfält och jag sjukanmäler mig av påhittade anledningar. Det är ohållbart i längden, jag vet. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min kära älskade farfar... Nu har det gått 2 år sedan du somnade in, saknaden är så jobbig och det gör ont i hela kroppen av saknaden till dig. Vad jag önskar att du fanns här hos oss i stället, du hade alltid förmogan att göra en glad och det va...

     My heart sank. I couldn't move.  I couldn't think. and now that i've managed to at least move. all I can think about is one moment.  You and I shared years ago. over and over that same insignificant moment. Repeats in my head. ...

Nu är jag tillbaka igen..Det är helt sjukt hur fort tiden går, men ändå så långsamt..Jag har börjat få funderingar på om man kanske skulle söka eget snart, kan inte bo kvar här då jag inte mår bra av det. Allt detta tjat om att saker ska vara si&så e...

Folk som sitter och har näsan i sin mobil och svarar på saker som står på facebook, eller svarar på sms eller något annan social media. Jag stör mig faktiskt på att mitt i ett samtal så tar personen upp sin mobil och börjar svara på något som de sk...

Hans sa till Greta: Vi lägger ut brödsmulor, så vi hittar hem igen för det vore hemskt om vi gick vilse. I år gick jag vilse och att gå vilse på färden är beklagligt. Men att glömma orsaken till färden är ett ännu värre öde. När man tappar bort ...