Fakta om och även hur det är att leva med PTSD. Jag kommer sätta en " * " vid dom punkterna som stämmer på mig.
Något jag aldrig varit öppen med tidigare, men det är kanske dags att ge världen min bild av hur vardagen kan påverkas av att lida av detta helvete..
Det kanske också kan ge en förståelse till varför människor med PTSD agerar/reagerar som dem gör i olika situationer. Även en hjälp för att fler ska kunna bli uppmärksamma på hur människor i ens egen omgivning mår psykiskt, lite varningsklockor osv.


? Vad är PTSD? ?
PTSD är en ångeststörning som utlöses av trauman. Det kan vara av både lindrigt, kroniskt och komplex art. En del behöver ingen hjälp eller behandling alls och vet inte ens om att dem har PTSD, medan en del behöver åratal av stöd, terapi och medicinsk behandling.
Det som är bakomliggande för att kunna få denna diagnos är att man varit utsatt för något slags trauma. Antingen att man varit utsatt för något som inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av sin integritet. Exempel på sådana händelser följer:
? rån
?* misshandel (både fysisk & psykisk)
?* sexuella övergrepp
? naturkatastrofer
? tortyr
? krig
? svår förlossning
Det ska också märkas att symtomen ger störningar som påverkar personens vardag. Exempel på sådana störningar kan vara att arbete eller relationer påverkas.
Lider man av PTSD så återupplever man traumat med känslor av antingen vrede eller rädsla, och det är påminnande händelser, ljud och sinnesuttryck i omgivningen som triggar igång återupplevelsen.
Det är långt ifrån alla som varit utsatta för trauman som utvecklar PTSD, uppskattningsvis så är det ca 25% av de traumatiskt utsatta som utvecklar det.

Symtom
?* återupplever minnena genom flaschbacks eller mardrömmar (kan innebära både starka känslor och fysiska symtom som kallsvettningar, hjärtklappning och panikattacker)
?* man försöker undvika att påminnas om traumat (byter kanal/går ifrån tv:n om någon liknande händelse dyker upp), vilket kan leda till att man isolerar sig
?* ångest och en känsla av att man alltid måste vara beredd på om något händer (beredd på nya hot, liknande traumatiska händelser osv)

Andra aspeketer som kan tyda på att en person lider av PTSD:
?* Återkommande mardrömmar
?* Sömnsvårigheter, förlorad aptit
?* Ångest eller rädsla, särskilt i förhållande till saker som påminner om traumat
?* En upplevelse av att alltid vara på spänn och lättskrämd
?* Nedstämdhet, energilöshet
Minnesstörningar
?* En upplevelse av att ingenting kan bli som förut
?* Koncentrationssvårigheter
Svårigheter att fatta beslut, ambivalens eller ?tomhetskänslor?
?* Upplevelse av att inte existera, vara död, dra sig undan mänsklig kontakt
Spontana gråtattacker, alternativt raseriutbrott
?* Överbeskyddande tendenser, extrem oro för anhörigas mående.
?* Oförmåga att hantera vissa aspekter av traumat som aktiviteter, platser och personer
? Suicidförsök

Som ni märker så är det rätt mycket som påverkar min vardag.

?Behandling?
En utav de vanligaste behandlingsmetoderna för PTSD är KBT, Kognitiv beteendeterapi. I svårare fall kan medicinering bli nödvändig, då ges både antidepressiva medel, ångestdämpande och ibland även insomningstabletter. Även hjälp av nära & anhöriga kan vara till stor hjälp för en person med PTSD.

Att leva med PTSD
I största delen av mitt liv har jag levt med PTSD utan att veta om det, jag har/är riktigt känslokall oftast hela tiden. jag fick diagnosen först som 17 åring då jag hade svår ångest pga flera trauman under barndomen. Redan som 12-åring fick jag prova på insomningstabletter pga att jag inte faller in i djupsömn, min kropp är inställd på försvar dygnet runt och jag kan därför inte få någon "skönhetssömn". Men jag fick än mer mardrömmar av dessa tabletter och dem fungerade inte alls för mig. Jag är även sömngångare pga att min kropp inte har lärt sig att slappna av ordentligt.

Jag har idag PTSD och ångest emellanåt. Jag har jättesvårt att ta beslut, det kan handla om att välja var vi ska sitta på en restaurang/bio, vad vi ska äta för middag, vad vi ska göra på helgen osv. Sådana beslut ska vara enkla men är jättesvåra för mig eftersom jag inte litar på mitt egna omdöme. Jag har levt ett helt liv med att få äta upp mina beslut, det är mina beslut som gjort att jag utsatts för det jag varit med om.
Jag har en jäkligt dålig självkänsla trots att jag känner mig själv väldigt väl efter år av terapi. Att ta emot komplimanger är svårt eftersom jag under så många år fått höra att jag är värdelös, men det betyder inte att jag inte hör komplimangerna. Det betyder inte att jag inte behöver dessa komplimanger. För varje komplimang jag får, desto mer försöker jag ta in dem, desto mer försöker jag tro att dem är sanna. Ju mer personen, som ger mig en komplimang, betyder för mig desto svårare är det att ta till mig komplimangen pga att det är dem som stått mig nära som svikit.

Pga min PTSD så är jag den jag är. Så om ni har läst denna text så kanske ni har lite större förståelse till varför jag är trött och seg, ambivalent, förvirrad eller när jag fastnat i min egna värld. Pga min PTSD behöver jag lite paus från både omvärlden och mig själv ibland, detta är inte för att jag tycker illa om personerna i min omgivning, utan att det kan bli lite överväldigande ibland men alla känslor jag känner för folk och det som varit. Det är ibland som ett världskrig inuti min kropp!

Med de orden väljer jag att avsluta detta avsnitt i min blogg och jag hoppas att jag kan vara till hjälp för både er med PTSD och era anhöriga. Det finns hjälp att få och kom ihåg: Att våga be om hjälp är det starkaste man kan göra!!

Ni ska veta att ni alltid är välkomna med frågor och synpunkter och jag svarar mer än gärna på det jag kan!

Jag vill samtidigt säga tack till Linda som har skrivit riktigt fina kommentarer! Dina ord har verkligen påverkat mig & jag är väldigt tacksam för ditt stöd?

 

Linda

8 oktober 2014 12:31

Hej Patrizia!
Vad glad jag blev när jag såg att du skrivit ett nytt inlägg.
Jag blev speciellt glad , när du skrev att du tycker om mina kommentarer.
Det är ju lite svårt för mig att veta hur du reagerar på det jag skriver, då jag inte känner dig.
Du har beskrivit delar din situation på ett enkelt och känslosamt sätt. Det gjorde det lite lättare att skriva.

Jag förstod att du kunde ha dessa olika tillstånd av PTSD. Som du också skriver så är det just trauman som gör att vi kan känna det på det sättet, som du så bra har ställt upp här. Det är just det du skrivit om tidigare, även om detta du nu har skrivit om , är ännu ett svar på mina frågor om dig.

Jag är ledsen för din skull att du gått igenom så omänskliga behandlingar.
Det gör mig glad att du går vidare och på detta sätt befriar dig själv från det som tynger dig.
Det kommer att hjälpa dig till att må bättre på sikt.
Dom här tillstånden av PTSD kommer att försvinna mer och mer efter hand. För varje dag som går kan du lättare kan ta in det som är bra för dig , och tillåta dig att vara glad och bli tillfreds med dig själv.
Glädjen gör att dessa tillstånd bleknar. Som jag skrivit tidigare är det viktigt att göra saker som man blir glad och lugn av. Ett välbefinnande infinner sig som ger en styrka och det dåliga bleknar...

Glädjen har du gjort plats för nu när du skrivit om detta som tyngt dig länge.
Jag hoppas många unga i din situation hittar till din blogg.
De kan bli hjälpta av att läsa att någon förstår dom.
De är inte ensamma, de känner igen sig i din berättelse. Detta kan bli ett bra stöd för dig också.

Du är inte känslokall. Det är en sak att inte tillåta sig att känna och bli glad när någon menar väl och ger komplimanger till en. Man vågar inte komma någon nära pga rädsla att bli sviken. Det är endast en oro.
Det är en annan sak när man är känslokall på riktigt. När man har brist på empati för andra människor. Man känner inte för andra , när man ser att de inte mår bra. I ditt tidigare inlägg skriver du att det enda du tänkte på var hur farfar mådde i slutet av sin sjukdom.
Du visar värme och bryr dig.
Du är en varm person!

Tänkte på en sak som du skrivit om "beslut".

Du skriver att det är dina beslut som gjort det du utsatts för. Om du känner det så , då kommer det fortsätta att bli svårt att ta beslut.

Ett barn kan ALDRIG ta ett ansvar för några beslut som inte är bra för det.
Det är ALLTID den vuxnes ansvar. Ett barn är ett barn och är inte tillräckligt utvecklat rent fysiskt i sin hjärna för att ta stora beslut.
Därför är ansvaret totalt bara de vuxnas.
Dom vuxna ska LEDA barnet till att ta beslut som är BRA för BARNET. Du är fri från skuld!

Detta är viktigt. Du och andra barn som utsatts på olika sätt är ALLTID OSKYLDIGA.


Tack för att du delar med dig av det du varit med om!
Listan här kan hjälpa många att förstå sig själva och för dom anhöriga.
Det finns vettiga förklaringar till detta med trauman.

Kram!

 

Linda

8 oktober 2014 20:06

Hej igen,
Jag tänker också på att du har mycket styrka inom dig för att kunna tala om det som orsakat dina olika tillstånd av PTSD.
Du är en person som inte ger upp! Du är omtänksam och vill hjälpa andra i liknande situation som din. Det visar att du bryr dig om andra, trots att du har allt detta du beskrivit omkring dig.
Du är varm och kärleksfull!

Det är ok att vara seg och vilja vara för sig själv ibland. Ingen är på topp hela tiden. Man gör nytta när man vilar också. Det är då vi samlar nya krafter, och vi kan ta hand om oss själva.
Det är den viktigaste av alla uppgifter vi har.
Så fortsätt att ta väl hand om dig!
Ge lagom av dig själv.
Då blir det roligare i längden. ;)

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min kära älskade farfar... Nu har det gått 2 år sedan du somnade in, saknaden är så jobbig och det gör ont i hela kroppen av saknaden till dig. Vad jag önskar att du fanns här hos oss i stället, du hade alltid förmogan att göra en glad och det va...

     My heart sank. I couldn't move.  I couldn't think. and now that i've managed to at least move. all I can think about is one moment.  You and I shared years ago. over and over that same insignificant moment. Repeats in my head. ...

Ja, nu vet jag inte hur jag ska börja. Vad jag än skriver kommer det ju bara att låta som ett jävla gnäll. Men saken är den att jag under de senaste månaderna succesivt börjat tappa viljan att leva. Trodde det skulle vända, för det har det alltid gjo...

Nu är jag tillbaka igen..Det är helt sjukt hur fort tiden går, men ändå så långsamt..Jag har börjat få funderingar på om man kanske skulle söka eget snart, kan inte bo kvar här då jag inte mår bra av det. Allt detta tjat om att saker ska vara si&så e...

Folk som sitter och har näsan i sin mobil och svarar på saker som står på facebook, eller svarar på sms eller något annan social media. Jag stör mig faktiskt på att mitt i ett samtal så tar personen upp sin mobil och börjar svara på något som de sk...