Direktlänk till inlägg 4 oktober 2015

A.N.G.E.L

Av Patrizia Andersson - 4 oktober 2015 21:43

    

My heart sank.

I couldn't move. 

I couldn't think.

and now that i've managed to at least move.

all I can think about is one moment. 

You and I shared years ago.

over and over that same insignificant moment.

Repeats in my head.

I can't tell you why.

every new morning.

all i can do.

is hold onto the promise.

that we all hope is true. 

That when it's all over. 

when this life is through.

i'll wake up in heaven. 

and run to find you.


but it's still hard to see you go.

cause you mean everything to me.

and the seeds that you have sewn will live on deep inside of me.

I will try but I don't know how to let go.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Patrizia Andersson - 19 november 2015 05:07

Min kära älskade farfar... Nu har det gått 2 år sedan du somnade in, saknaden är så jobbig och det gör ont i hela kroppen av saknaden till dig. Vad jag önskar att du fanns här hos oss i stället, du hade alltid förmogan att göra en glad och det va...

Av Patrizia Andersson - 18 september 2015 18:57

Ja, nu vet jag inte hur jag ska börja. Vad jag än skriver kommer det ju bara att låta som ett jävla gnäll. Men saken är den att jag under de senaste månaderna succesivt börjat tappa viljan att leva. Trodde det skulle vända, för det har det alltid gjo...

Av Patrizia Andersson - 10 september 2015 19:27

Nu är jag tillbaka igen..Det är helt sjukt hur fort tiden går, men ändå så långsamt..Jag har börjat få funderingar på om man kanske skulle söka eget snart, kan inte bo kvar här då jag inte mår bra av det. Allt detta tjat om att saker ska vara si&så e...

Av Patrizia Andersson - 22 juni 2015 17:50

Folk som sitter och har näsan i sin mobil och svarar på saker som står på facebook, eller svarar på sms eller något annan social media. Jag stör mig faktiskt på att mitt i ett samtal så tar personen upp sin mobil och börjar svara på något som de sk...

Av Patrizia Andersson - 6 december 2014 14:26

Hans sa till Greta: Vi lägger ut brödsmulor, så vi hittar hem igen för det vore hemskt om vi gick vilse. I år gick jag vilse och att gå vilse på färden är beklagligt. Men att glömma orsaken till färden är ett ännu värre öde. När man tappar bort ...

Ovido - Quiz & Flashcards