Hej farfar,

Det är jag farfar, din tös. Din lilla tös som älskat dig sen första stund. Första stunden sen de la mig i din famn.
Kommer du ihåg att jag tog ditt lillfinger och kramade hårt. Hårt runt ditt lillfinger.
Förlåt att jag inte besökt din grav. Det är för svårt. Jag saknar dig och det här blir det svåraste jag någonsin skrivit.
Farfar, du vet dagen så du hjärta slutade slå och jag satt vid din sida. Letade efter dina andetag. Du blåste ut ett ljus i rummet för att säga; jag är här. Här på andra sidan. Vakande över dig. Närvarande. Våra själar kommer snudda varandra ibland. Bara så du vet att jag finns kvar. Min tös, du öppnade dina armar och ifrågasatte aldrig det förgångna. Nä, du öppnade armarna. Det var då jag insåg att bland alla fel jag någonsin gjort, gjorde jag ett rätt. Gav dig styrkan att älska villkorslöst.
Farfar, när du blåste ut ljuset, påminde du mig om min inre styrka. Då insåg jag att du alltid kommer vara med mig i livet. Våra själar kommer nuddas vid då och då.
Jag vill säga dig att jag visste att du skulle klara ditt livs resa och ta dig upp. Allt de vi missat under de åren då du dränkt dina inre sorger och inre styrka, fann den igen. Jag vet att det var i mitt svagaste ögonblick i mitt liv du fann styrkan i ditt. Att du under 10 år skulle ge mig så mycket. Att du visade mig att jag besitter kapaciteten att förlåta. Styrkan att förlåta och älska villkorslöst. Styrkan att resa mig i mitt svagaste ögonblick och visa mod inför livet.
Du är så otroligt saknad och jag tänker på dig dagligen. Jag vill tala om för dig att jag är oerhört stolt över din resa du gjort och att det inspirerat. Det är aldrig försent att leva. Det är aldrig försent att be om förlåtelse.
Dagen då du tog ditt sista andetag skapades ett stort tomrum i mitt hjärta och det var början på vägen till vilse för mig. Jag gick vilse utan dig farfar. Utan dig var jag bara halv. Utan dig var jag rådvill. Utan dig var jag tom.
Men jag har återfunnit styrkan. Styrkan och viljan att göra det enda du velat att jag ska göra. Leva. Inte överleva. Leva. Fortsätta älska villkorslöst. Det är svårt farfar men jag gör det bästa jag kan. Mer än så kan jag inte
Farfar, du är så otroligt saknad på denna jord. Jag gick så jävla vilse utan dig. Men nu måste jag börja leva.
Leva livet fullt ut. Jag hann aldrig säga vilken hjälte du är men jag ska leva mitt liv som får dig att känna dig stolt. Att jag följer mina drömmar och håller hårt i min inre styrka, så jag inte tappar den.
Litar på min styrka och älskar villkorslöst. Jag har gjort som du sa, börjat skriva.
Jag skickar ett ex med himlaposten express när boken är klar. Du vet, jag kommer dedikera den till minnet av en hjälte, min PAPPA.
Jag har fortfarande svårt att titta på bilder av dig. Jag ska titta en dag. Jag ska gråta. Tömma det bultande hav av tårar som spränger mitt hjärta. Varje tår ska bli ett ord i den bok du bad mig skriva. Den bok du påminner mig om att skriva när du då och då blåser ut ett ljus i mitt rum.
Mitt hjärta bultar för livet.. För kärleken. För människor.

Pappa, innan jag slutar vill jag bara tacka dig för de människor du sänt min väg. Jag älskar dig. Du var så mycket för mig.

Större än sorgen är glädjen att minnas.

 

Linda

10 september 2014 14:44

Vad fint du skriver!
Jag blev tårögd.

Din farfar var en mycket kärleksfull person som kunde älska villkorslöst.

Han har påverkat dig med sin kärlek till dig , att du gör samma med andra i din närhet.

Det är den enda och bästa vägen till lycka. Att förlåta och se personen bakom felsteget. Ofta finns en orsak till att människor sårar varandra. De kanske mår dåligt själva.

Kan den personen inse sina brister och vilja göra bättre nästa gång , genom att ta förlåtelsen som en försoning och början till att själv visa en villkorslös kärlek tillbaka, då
kan en förlåtelse göra underverk.

Vi närmar oss varandra i kärlek. Då kan det hända bra saker för alla berörda. En lugn och harmonisk stämning infinner sig, när alla vill vara vänner.

Jag tänker på er alla i familjen.

Du är en fin och unik tjej !

Du kommer att få mycket kärlek tillbaka i ditt liv .
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min kära älskade farfar... Nu har det gått 2 år sedan du somnade in, saknaden är så jobbig och det gör ont i hela kroppen av saknaden till dig. Vad jag önskar att du fanns här hos oss i stället, du hade alltid förmogan att göra en glad och det va...

     My heart sank. I couldn't move.  I couldn't think. and now that i've managed to at least move. all I can think about is one moment.  You and I shared years ago. over and over that same insignificant moment. Repeats in my head. ...

Ja, nu vet jag inte hur jag ska börja. Vad jag än skriver kommer det ju bara att låta som ett jävla gnäll. Men saken är den att jag under de senaste månaderna succesivt börjat tappa viljan att leva. Trodde det skulle vända, för det har det alltid gjo...

Nu är jag tillbaka igen..Det är helt sjukt hur fort tiden går, men ändå så långsamt..Jag har börjat få funderingar på om man kanske skulle söka eget snart, kan inte bo kvar här då jag inte mår bra av det. Allt detta tjat om att saker ska vara si&så e...

Folk som sitter och har näsan i sin mobil och svarar på saker som står på facebook, eller svarar på sms eller något annan social media. Jag stör mig faktiskt på att mitt i ett samtal så tar personen upp sin mobil och börjar svara på något som de sk...