Ja, nu vet jag inte hur jag ska börja. Vad jag än skriver kommer det ju bara att låta som ett jävla gnäll. Men saken är den att jag under de senaste månaderna succesivt börjat tappa viljan att leva. Trodde det skulle vända, för det har det alltid gjort tidigare, men nu är jag djupare än jag någonsin varit, och det känns inte som att det finns nån vändpunkt inom synhåll. Dock är jag inte självmordsbenägen, och kommer förmodligen aldrig att hamna i en situation där jag allvarligt överväger att ta livet av mig, och det av respekt för mina djur. Jag vill helt enkelt inte utsätta dem för det som jag vet att det innebär; att mista någon närstående. Dock skulle jag förmodligen välkomna om jorden skulle krocka med nåt stort och hårt så att det bara blev smulor av allting.

Jag har totalt tappat styrseln på de dagliga rutinerna; övervåningen ser ut som ett slagfält och jag sjukanmäler mig av påhittade anledningar. Det är ohållbart i längden, jag vet. 

Nu är jag tillbaka igen..
Det är helt sjukt hur fort tiden går, men ändå så långsamt..
Jag har börjat få funderingar på om man kanske skulle söka eget snart, kan inte bo kvar här då jag inte mår bra av det. Allt detta tjat om att saker ska vara si&så eller att jag gör så & inte sådär. Jag har ju dock ingen egen ekonomi så därav problem men här kan jag inte stanna längre. Jag känner att det börjar närma sig sin tid att flytta ut & stå på egna ben. Jag älskar såklart min familj MEN jag kan inte låtas behandlas såhär längre då jag aldrig får frid med mig själv. Jag ska börja skolan nu är det tänkt & det ska ju bli kul (HOST) nej helt ärligt så vill jag absolut inte det då jag känner att jag inte är redo för det & skulle hälst vilja ha ett jobb så jag kan få in lite pengar & kunna försörja mina djur för på 1050 kommer jag inte långt.. Jag fattar inte riktigt hur jag ska få min familj att fatta att jag inte pallar med detta ständiga bråk som är hemma hela tiden. Jag vill så gärna att det ska funka men det gör det inte. Min familj kommer aldrig att ändra sig & jag måste på något sätt komma loss.. Vart ska jag ta mig till? Vart ska jag söka hjälp? Finns det ens någon hjälp att få?