Hej farfar,

Det är jag farfar, din tös. Din lilla tös som älskat dig sen första stund. Första stunden sen de la mig i din famn.
Kommer du ihåg att jag tog ditt lillfinger och kramade hårt. Hårt runt ditt lillfinger.
Förlåt att jag inte besökt din grav. Det är för svårt. Jag saknar dig och det här blir det svåraste jag någonsin skrivit.
Farfar, du vet dagen så du hjärta slutade slå och jag satt vid din sida. Letade efter dina andetag. Du blåste ut ett ljus i rummet för att säga; jag är här. Här på andra sidan. Vakande över dig. Närvarande. Våra själar kommer snudda varandra ibland. Bara så du vet att jag finns kvar. Min tös, du öppnade dina armar och ifrågasatte aldrig det förgångna. Nä, du öppnade armarna. Det var då jag insåg att bland alla fel jag någonsin gjort, gjorde jag ett rätt. Gav dig styrkan att älska villkorslöst.
Farfar, när du blåste ut ljuset, påminde du mig om min inre styrka. Då insåg jag att du alltid kommer vara med mig i livet. Våra själar kommer nuddas vid då och då.
Jag vill säga dig att jag visste att du skulle klara ditt livs resa och ta dig upp. Allt de vi missat under de åren då du dränkt dina inre sorger och inre styrka, fann den igen. Jag vet att det var i mitt svagaste ögonblick i mitt liv du fann styrkan i ditt. Att du under 10 år skulle ge mig så mycket. Att du visade mig att jag besitter kapaciteten att förlåta. Styrkan att förlåta och älska villkorslöst. Styrkan att resa mig i mitt svagaste ögonblick och visa mod inför livet.
Du är så otroligt saknad och jag tänker på dig dagligen. Jag vill tala om för dig att jag är oerhört stolt över din resa du gjort och att det inspirerat. Det är aldrig försent att leva. Det är aldrig försent att be om förlåtelse.
Dagen då du tog ditt sista andetag skapades ett stort tomrum i mitt hjärta och det var början på vägen till vilse för mig. Jag gick vilse utan dig farfar. Utan dig var jag bara halv. Utan dig var jag rådvill. Utan dig var jag tom.
Men jag har återfunnit styrkan. Styrkan och viljan att göra det enda du velat att jag ska göra. Leva. Inte överleva. Leva. Fortsätta älska villkorslöst. Det är svårt farfar men jag gör det bästa jag kan. Mer än så kan jag inte
Farfar, du är så otroligt saknad på denna jord. Jag gick så jävla vilse utan dig. Men nu måste jag börja leva.
Leva livet fullt ut. Jag hann aldrig säga vilken hjälte du är men jag ska leva mitt liv som får dig att känna dig stolt. Att jag följer mina drömmar och håller hårt i min inre styrka, så jag inte tappar den.
Litar på min styrka och älskar villkorslöst. Jag har gjort som du sa, börjat skriva.
Jag skickar ett ex med himlaposten express när boken är klar. Du vet, jag kommer dedikera den till minnet av en hjälte, min PAPPA.
Jag har fortfarande svårt att titta på bilder av dig. Jag ska titta en dag. Jag ska gråta. Tömma det bultande hav av tårar som spränger mitt hjärta. Varje tår ska bli ett ord i den bok du bad mig skriva. Den bok du påminner mig om att skriva när du då och då blåser ut ett ljus i mitt rum.
Mitt hjärta bultar för livet.. För kärleken. För människor.

Pappa, innan jag slutar vill jag bara tacka dig för de människor du sänt min väg. Jag älskar dig. Du var så mycket för mig.

Större än sorgen är glädjen att minnas.